Ryggraden är en konstruktion som stöder vår kropp, bär dess vikt, gör att huvudet, extremiterer och bålen fungerar. Ryggraden är alltså – tillsammans med ryggmärg som det skydder - den viktigaste rörelseorganen och koordineringsorganen för alla livsprocesser som förekommer i kroppen.

Hos däggdjur består ryggradet av 24 kotor och 2 förenade ben. Sedan Homo Sapiens började leva i rak position för hundra miljoner år sen gör ryggradet en mångfaldig ansträngning.

Man börjar interessera sig för ryggradet som är gömt djupt i kroppen först när det vägrar att göra tjänst. Och tillfriskande kräver en långvarig, mångfaldig terapi. Darför är profylatiska åtgärder så viktiga – att förebygga sådana situationer som leder till krökning, scolios och deformation i ryggradsstruktur och därmed till dess förtidsslitage. Ryggradssjukdomar och ledsjukdomar är de mest populära orsakerna till kroniskt smärttillstånd och även till lyte eller skada. När ryggradet krånglar börjar vi lida av olika andra sjukdomar - kanske på grund av ryggradets storlek och kontakt med många organer. En annan hypotes är att ryggradet enligt allmänt kända postulat av naturmedicin är en ’energetisk pelare’ av hela kroppen som försäkrar informationsgenomgång inom celler. Vid täppta kanaler, tryckta diskar och nervflätor fungerar kroppen i ultrarapid, kan ryggraden inte andas och syras på rätt sätt.

Ryggradetssjukdomar är idag samhällets problem i många länder. Ömt ryggrad blir en fasa för både vuxna och barn. På grund av dess allmängiltighet och intensifiering kan ryggradssmärtor medges som civilisationssjukdom med en stor ekonomisk belastning. Experter är eniga om att 80-90% av ryggradssjukdomar har en mekanisk grund (skador, statisk överlast, brist på aktivitet, ofta påfrestningar, olyckor, o.s.v.) och bara ett litet antal är direkt förbundet med skelettsjukdomar och darför borde man behandla dem på ett mekaniskt sätt - inte farmakologiskt. Även den bästa tabletten kan inte lösa problemet – den bara lindrar ont vilket är ju inte viktigast. Överansträngna strukturer, svaga, slappa muskler måste återuppbyggas med eget arbete och egen självförsakelse, genom träning och ofta genom att ändra sin livsstil radikalt.
Realisation av ett rehabilitationsprogram kräver ändå konkreta handlingar och många försakelser som kanske vore onödiga om vi hade tänkt om dem lite tidigare.